Personliga kommentarer om konst, musik, poesi, litteratur, människor, kultur, hundar och allt som gör livet värt något av en av Sveriges mer erfarna kritiker.
Populära inlägg
-
Visor är inte riktigt min grej. Men ibland lyssnar jag och snubblar över små fynd. Och ibland är jag i största allmänhet intresserad. Så ham...
söndag 27 mars 2011
Will The Circle Be Unbroken
Musik flyter in och ut i öronen, för det mesta efterlämar den inte ens någon klåda. Så satt jag i bilen häromdagen med radion på, Felicia lunkar på i P2 med litet singer songwriters, visor, finskt dragspel - och så kommer de upp ur min glömskas flod: Pentangle från 1971 med Will The Circle Be Unbroken. Gungande gitarr, bas, trummor under underbart rak sång. Will The Circle Be Unbroken finns ju i massor av inspelningar. Loretta Lynns rockflåsiga eller familjefestande Carter-Cash. Hur fantastiskt bra Pentangle var hade jag glömt bort. Letade fram en hög gamla inspelningar och har ännu inte kommit ur förtrollningen. Kanske beror det på att jag redan på den tiden fanns och var ung och mottaglig - även om jag mest brydde mig om gnissel, gnöl och bröl från experiment och frijazz (liksom nu) så fanns en särskild sorts rytmisk lunk med sugande melodi, som alltid penetrerar mig ohjälpligt. Och sitter kvar. Pentangle var en av de grupperna. Nu ska jag bara leta rätt på Carter Familys originalinspelning, som jag har glömt bort hur den låter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Hunting song" var min favorit...
SvaraRadera