Finns all anledning att glädja sig. Talgoxen håller på att skrika halsen av sig i grådiset. En schaman kallar på våren, jag applåderar.
Konstmuseet i Ystad har haft 32000 besökare. Jag blir så glad. Det är museet värt och det är sannerligen museichefen Ýrr Jonasdottirs stora förtjänst. Än en gång - fast inte så ofta - får jag bekräftat att åtminstone spillror av min ungdoms idealism där allt gott och bra, kvalitet och konst och musik, av sig själva bara genom sina egenskaper nådde fram. Tror ni jag blev besviken under resans gång? Då är det gött att läsa om konstmuseets framgångar.
Och att se hur Lars Yngve rattar sin NyaUpplagan framåt framåt med sin gyllene last. Och nu senast läste jag att den utmärkta och unika musiksajten soundofmusic.nu har haft massor av besök under året. Jag nämner inga siffror för att inte bidra till listor och annat mätbart.
Dessa stärkande framgångar firar jag med att rota i botten bland alla mina kassetter. Där finns bland annat en skatt av mycket tidig Rai-musik, innan det ens fanns på vinyl. Helst lyssnar jag på Chaba Fadila (hon stavades så på den tiden, numera är det liksom mer engelskt med ett e: Fadela). Den smått legendariska etiketten OUAKA presenterade en rad kassetter under första delen av 80-talet. Här hör vi la reine du rai med sin skarpa bluesiga röst sjunga om livet, om alkohol, sex. Det är tungt till multirytmiska slagverk, elgitarr, dragspel. Kommer så väl ihåg när jag köpte banden uppe i 18: arr i Paris i en butik där enbart kassetter (K7) från Maghreb såldes till kvarterens invånare, knappt en enda vinyl i sikte. Den vackra algeriska kvinnan som tappat en av framtänderna var min guide, spelade kassett efter kassett, förklarade och berättade. Då jag hörde Chaba Fadilas röst rös jag över hela kroppen. Jag frågade expediten vad hon sjöng om? Då blev hon tyst, lutade sig fram över disken, så nära mitt ansikte att jag kände hennes andedräkt då hon med sin hesa röst viskade halvhögt: Hon sjunger för dig om kärlek! Strax dök hennes man upp bakom draperiet och kikade ut i butiken. Jag vet inte hur många kassetter jag köpte den dagen, jag fick i alla fall rabatt. Nu sitter jag och kikar på La reine du Rai där hon baraxlad och med en vitviolett lång klänning sjunger utanpå en av kassetterna. Och konstaterar, att Ouine Zahri, Ma Tebdeniche, Cha Gualoufia står sig genom åren. Ganska uselt ljud, närbild på Fadilas röst som rör sig och kråmar sig över ett wailande dragspel. Jag förstår varför skribenter då jämförde henne med Billie Holiday.
Som sagt: denna musik spelad för att hylla Yrr Jonasdottir och soundofmusic.nu samt Lars Yngve!!
Ps/ Då den första stora Rai-galan utanför Algeriet ägde rum i mitten av 80-talet fick Fadila inget utresetillstånd av myndigheterna, hon var för stor, hon var för självständig, hon talade och sjöng fritt! Behöver jag berätta, att jag var där?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar