Den fria improvisationsmusiken har växt till en egen fantastisk genre. Så värst fritt kanske det inte längre är, och frågan är om de klangvävar som viks ut numera är så mycket improvisation. Jag älskar det, jag njuter och följer det med öronen på skaft. Senast medverkade jag med en liten text i FMP:s gigantiska jubileumsbox! Och snart kommer en bok om Berlins Echtzeitmusik ut, där jag bidragit med en längre artikel på tyska. Jag är en habitué. Men inser även en rad fallgropar. Hur många improvisatörer är det inte som är mycket måna om att låta som sig själva mer än att söka i ett slags frihetlighet. Alltför ofta är väl både festivalprogram så sammansatta och musik i stunden så konstruerad att det görs för ens kompisar och såna man vill impa på. Där ramlar en massa folk bort, som vore värda mer. Så ser de ut, strukturerna - kalla dem gärna patriarkala! En gång i tiden diskuterades musikgruppers sammansättningar och spelordningar ur ett utifrån perspektiv - hur interagerade de, vad för hierarkier fanns att rasera?? Etc. Det var sunt.
Det finns så mycket som spelas som vill likna annat och föra fram budskap och strukturer som är underförstådda, alltså konserverande, eller ännu värre. Det går att lyssna och njuta ändå. Så hör jag nu på en serie skivor som getts ut för att hylla John Cages Silence. Underbara, men jag tänker inte det har mycket med Cage att göra rakt igenom.
Nå, då kommer ett dubbelalbum och befriar mig. För tredje gången inom ett par års tid ger basisten Nina de Heney ut ett soloalbum, denna gång två CD i ett fantastiskt LP-konvolut, inga stödtexter, inga kladdiga avtackanden, där jag känner mig indragen i en vänkrets att impas av eller en intimsfär av bedräglig närhet. Musik rakt av. Inget mer. De bassolon de Heney spelar placerar henne i mina öron som en av de friaste och intressantaste improvisatörerna idag - utan konkurrens från många. Och hon rör sig koreografiskt, dansant i musiken - som om låtarna vore en dansares avgränsade rum.
När jag tvivlar på musiken jag älskar, sätter jag på Nina de Heney och återfår tro och tanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar