En olycka, beskrevs det som. Då ett besökande barn råkade slå sönder en glasskiva i ett av Claire Barclays verk i utställningen Abstract Possible: Trailern i Malmö konsthalls C-sal. Utställningen ställer frågan om abstraktion i dag är möjlig och i så fall hur utifrån samtidskonstens perspektiv.
Claire Barclay har skapat skulpturobjekt, där delarna liknar ett slags fynd, found objects, sådana man gör ready mades av. Eller har gjort. Föremål som förlorat funktionen. Det blir en metanivå, då hon gör obrukbara ting till sina skulpturer. Ett led utesluts och ersätts av en abstraktion. Jag tyckte det var torrt, sökt om än litet kul, och ganska vackert. Men vem bryr sig om det i detta sammanhang. Nå, så kom där ett barn och ett verk gick sönder. Det obrukbara gjordes obrukbart även som konst. Fast hur skulle egentligen ett till konst upphöjt funnet föremål kunna göras obrukbart? Konstnären har tappat något i sin förmåga att imitera en ton, ett utseende. Denna återställde nu, i mina ögon, denna unga besökare, som införde en ny metanivå och då höjde konstverket. Det blev med ens orent. Och ännu obrukbarare än det obrukbart tillverkade. Jag gillar den nivån!
En jämförelse i konstlivet just nu i Lund-Malmö bjuder förstås Tomas Scherer på Pictura. Välsvarvade välformade och sinnligt osinnliga kopior av föremål, där vi ser vad det kan vara men samtidigt förnekar detta. Innehållet blir explosivt men bara demonstrerat. Var blir komminikationen omöjlig/möjlig. Ett slags meddelandets benbrott undersöks.
Hur mycket omedvetnare och övertygad om en inövad metod är då inte Claire Barclay?? Med all respekt för henne.
Med denna unga besökare har Abstract Possible fått en ny deltagare, en kreativ sådan som i ett grepp skär rakt igenom meta-fysiken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar