Snö och vinterelände utanför. På grammofonen snurrar Jimmy Scott, sentimentaliteten och utspel som hör samman med klirrande whisky fyller rummet. Men spriten avstår jag från så jag inte skriver med berusade fingrar. Nog har jag gjort det, men idag håller jag i mig. Låter vintersvärtan klinga ut av sig själv.
Tänker på dessa frågor som ständigt ställs om abstraktion och figuration och poesi, om de är möjliga och i så fall hur?
Kan syans akademiskt, men ändå bubblar det till i mig, för så många positiva exempel dyker upp. Just nu visas en halv trappa ner på Martin Bryders livsnödvändiga galleri i Lund vibrerande ytor av Enrique Battista, en målare som närmar sig det monokroma men som med absolut gehör finner den skavande tonen, då han lägger på och försiktigt fogar till. Abstraktion är inte bara möjligt i dagens konst, det är en framgångsrik estetisk "strategi".
Samma gäller ju den så kallade motsatsen. Figurationen. Nerdrums krets väsnas kring detta, Axess har dem som exempel. De hålls i outsiderrollen, ser sig kanske ibland som offer, då de återupprättar gamla hierarkier. Det är onödigt. En del av dem laddar målningarna med välmålad symbolism och sentimentalitet bortom det vanliga i arkaiska sammanhang så att de hade kunnat representeras på vilken surrealistutställning. Min gamle bekant och vän Ragnar von Holten hade gillat detta!! Utan att gilla Axess...
Jimmy Scott snyftar på i en innerlig extas. En antimodernist? Nej, tvärtom, det är ju just detta på sätt och vis oskyldiga och expressiva som varit en källa under modernismen. De udda har ju sökts och hur många har inte velat vara udda. Kämpat för det.
När jag hälsade på Inga-Lina Lindqvist för några veckor sedan visade hon mig en bok som gått mig förbi, Verner Boströms samlade dikter 1965-72: Länder. För några år sedan kom denna volym ut med denne minst sagt märklige poet från Lappträsk, där han bodde i det närmaste ensam hela sitt liv. Hans poesi skulle idag kallas språkmaterialstisk:
Och tid och vägar är i tiden
Tider plägar lyster i tider
Tid och fordon ärer i tiden
Tid och tider lyser i tider
Tider när och fjärran tid.
Så går det på. Dikt efter dikt. Samtida med Jimmy Scott i var sin ända av världen.
Abstraktion är inte bara nys och historia. Det fungerar och bär. Livsnödvändigt. Samma med figurationen. Jag bara säger: Ragnar Persson, som just nu visas på Krets i Malmö, men han kan studeras i olika häften och böcker. Ett slags vilsegångna människor utan kompass men med en intensiv närvaro i tiden, som varken Nerdrums krets eller ens rockmusiken vågar närma sig i intensitet.
Vad ni gör, kolla in det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar